Historia 7-9: Studiematerial

Utförlig Beskrivning

Napoleonkrigen var en serie storskaliga militära konflikter som utkämpades mellan Napoleons franska kejsardöme och olika europeiska koalitioner, ledda främst av Storbritannien, Österrike, Preussen och Ryssland. Krigen var en fortsättning på de franska revolutionskrigen och kom att omforma Europas politiska karta.

Efter att ha tagit makten 1799 och krönt sig själv till kejsare 1804, ledde Napoleon Bonaparte Frankrike till en rad militära segrar. Hans armé, Grande Armée, var känd för sin storlek, organisation och Napoleons taktiska skicklighet. Genom segrar som vid Austerlitz (1805) mot Österrike och Ryssland, och Jena-Auerstedt (1806) mot Preussen, lade Napoleon stora delar av kontinentala Europa under fransk kontroll eller inflytande. Han upplöste det gamla Tysk-romerska riket och skapade nya stater som Rhenförbundet och Kungariket Westfalen, ofta med sina släktingar som härskare.

Storbritannien förblev dock obesegrat tack vare sin starka flotta, som vann en avgörande seger mot den fransk-spanska flottan vid Trafalgar 1805 under amiral Nelson. För att knäcka Storbritannien ekonomiskt införde Napoleon kontinentalsystemet 1806, en blockad som förbjöd all handel med britterna från det europeiska fastlandet. Blockaden var dock svår att upprätthålla och skadade även de europeiska ländernas ekonomier.

Napoleons försök att tvinga Portugal och Spanien att följa kontinentalsystemet ledde till det utdragna och kostsamma Spanska självständighetskriget (Peninsular War, 1808–1814), där franska trupper mötte hårt motstånd från spanska gerillaförband och brittiska styrkor under Wellington.

Vändpunkten kom med Napoleons katastrofala fälttåg mot Ryssland 1812. Trots att han intog Moskva, tvingades Grande Armée till en förödande reträtt under den ryska vintern på grund av brända jordens taktik och ständiga attacker. Förlusterna var enorma.

Efter nederlaget i Ryssland bildades en ny koalition mot Napoleon. Han besegrades i det stora "folkslaget" vid Leipzig 1813 och tvingades abdikera 1814. Han förvisades till ön Elba, men återvände till Frankrike 1815 för en kort period kallad "de hundra dagarna". Hans sista försök att återta makten slutade med det definitiva nederlaget mot brittiska och preussiska styrkor under Wellington och Blücher vid Waterloo i Belgien den 18 juni 1815. Napoleon förvisades därefter till den avlägsna ön Sankta Helena, där han dog 1821.

Viktiga Personer

• Napoleon Bonaparte: Frankrikes kejsare och militära ledare (1769–1821).
• Horatio Nelson: Brittisk amiral, segrare vid Trafalgar (stupade i slaget) (1758–1805).
• Arthur Wellesley, hertig av Wellington: Brittisk fältherre, segrare vid Waterloo (1769–1852).
• Gebhard von Blücher: Preussisk fältmarskalk, bidrog till segern vid Leipzig och Waterloo (1742–1819).
• Tsar Alexander I: Rysslands kejsare under kriget (1777–1825).
• Klemens von Metternich: Österrikisk statsman, ledande diplomat vid Wienkongressen (1773–1859).
• Charles Maurice de Talleyrand-Périgord: Fransk diplomat som spelade en viktig roll under Napoleon och vid Wienkongressen (1754–1838).
• Jean Baptiste Bernadotte (Karl XIV Johan): Fransk marskalk som blev svensk kronprins och senare kung, deltog i koalitionen mot Napoleon vid Leipzig (1763–1844).

Viktiga Platser

• Frankrike (Paris): Napoleons maktcentrum.
• Austerlitz (nu Slavkov u Brna, Tjeckien): Plats för Napoleons "trekejsarslag"-seger 1805.
• Jena-Auerstedt (Tyskland): Plats för avgörande segrar mot Preussen 1806.
• Trafalgar (utanför Spaniens kust): Plats för Nelsons sjöseger 1805.
• Spanien och Portugal: Skådeplats för Spanska självständighetskriget.
• Ryssland (Borodino, Moskva): Platser under fälttåget 1812.
• Leipzig (Tyskland): Plats för det stora "folkslaget" 1813.
• Elba: Ö dit Napoleon först förvisades.
• Waterloo (Belgien): Platsen för Napoleons slutliga nederlag 1815.
• Sankta Helena: Ö dit Napoleon förvisades slutgiltigt.
• Wien (Österrike): Plats för Wienkongressen 1814–1815.

Viktiga Byggnader/Konstruktioner/Begrepp

• Triumfbågen (Arc de Triomphe) i Paris: Påbörjad av Napoleon för att hylla sina segrar.
• Code Napoléon (Code Civil): Napoleons lagbok som moderniserade och standardiserade fransk lagstiftning, fick stor spridning.
• Grande Armée: Napoleons stora armé.
• Kontinentalsystemet: Napoleons handelsblockad mot Storbritannien.
• Koalitionskrigen: De olika krigen mellan Frankrike och allianser (koalitioner) av europeiska stater.
• Wienkongressen (1814–1815): Fredskongress efter Napoleonkrigen som syftade till att återställa maktbalansen och ordningen i Europa.
• De hundra dagarna: Perioden mellan Napoleons återkomst från Elba och hans nederlag vid Waterloo.

Historisk Betydelse och Påverkan

Napoleonkrigen ledde till enorma förluster av människoliv och stora omvälvningar i Europa. De bidrog till att sprida franska revolutionens idéer (som nationalism och liberalism) och reformer (Code Napoléon) över kontinenten, samtidigt som de också väckte motreaktioner och stärkte konservativa krafter. Wienkongressen försökte återställa den gamla ordningen men kunde inte helt stoppa de nya idéernas spridning. Krigen bidrog till Tysklands och Italiens senare enande genom att upplösa gamla strukturer och väcka nationalistiska känslor. Krigen påverkade även Sverige, som förlorade Finland till Ryssland (1809) men erhöll Norge från Danmark (1814) som kompensation för sitt deltagande i koalitionen mot Napoleon. Napoleonkrigen markerade slutet på en lång period av fransk dominans och inledde en period av relativ maktbalans i Europa under 1800-talet, ofta kallad "den långa freden" (även om den avbröts av flera mindre krig).

← Tillbaka till Sammanfattningar