Historia 7-9: Studiematerial

Kalla kriget (ca 1947 – 1991)

Utförlig Beskrivning

Kalla kriget var en period av intensiv geopolitisk spänning, ideologisk konflikt och militär kapprustning mellan de två supermakterna USA och Sovjetunionen och deras respektive allierade (Västblocket och Östblocket) efter andra världskrigets slut. Konflikten kallades "kall" eftersom den aldrig ledde till direkt militär konfrontation mellan de två huvudmotståndarna, även om de stödde motsatta sidor i många regionala konflikter (proxykrig).

Konflikten hade sina rötter i ideologiska motsättningar mellan USA:s kapitalistiska demokrati och Sovjetunionens kommunistiska diktatur, samt i misstro och maktkamp efter andra världskriget. Sovjetunionens etablering av kommunistiska satellitstater i Östeuropa ("järnridån") och USA:s politik för att "hejda" kommunismens spridning (Trumandoktrinen, Marshallplanen) markerade början på Kalla kriget runt 1947.

Europa delades i två block genom bildandet av försvarsallianserna NATO (North Atlantic Treaty Organization, 1949) under USA:s ledning och Warszawapakten (1955) under Sovjetunionens ledning. Tyskland delades i Västtyskland och Östtyskland, med Berlin som en delad stad mitt i Östtyskland, vilket ledde till Berlinkriser och byggandet av Berlinmuren 1961.

Kärnvapenkapprustningen var ett centralt inslag. Båda supermakterna utvecklade enorma arsenaler av kärnvapen, vilket skapade en "terrorbalans" där ett fullskaligt krig skulle innebära ömsesidig garanterad förstörelse (Mutually Assured Destruction, MAD). Kubakrisen 1962, då Sovjetunionen placerade kärnvapenmissiler på Kuba, var det ögonblick då världen var närmast ett kärnvapenkrig.

Kalla kriget utkämpades även genom proxykrig i andra delar av världen, där supermakterna stödde motsatta sidor: Koreakriget (1950–1953), Vietnamkriget (ca 1955–1975) och kriget i Afghanistan (1979–1989) är några exempel. Rymdkapplöpningen var en annan arena för rivalitet, där Sovjetunionen tog ledningen med Sputnik 1957 och USA svarade med månlandningen 1969.

Perioder av avspänning (détente) förekom, särskilt under 1970-talet, med nedrustningsavtal (SALT). Spänningarna ökade dock igen i början av 1980-talet.

Kalla krigets slut kom relativt plötsligt. Sovjetunionens ekonomiska problem, kombinerat med reformpolitiken (glasnost och perestrojka) under Michail Gorbatjov och ökat tryck från folkliga protester i Östeuropa, ledde till Berlinmurens fall i november 1989 och kollapsen av de kommunistiska regimerna i Östeuropa. Sovjetunionen upplöstes formellt i december 1991, vilket markerade slutet på Kalla kriget.

Viktiga Personer

  • Harry S. Truman: USA:s president vid Kalla krigets början (Trumandoktrinen) (1884–1972).
  • Josef Stalin: Sovjetunionens diktator fram till 1953 (1878–1953).
  • Dwight D. Eisenhower: USA:s president under 1950-talet.
  • Nikita Chrusjtjov: Sovjetledare efter Stalin, inledde avstalinisering, ledare under Kubakrisen (1894–1971).
  • John F. Kennedy: USA:s president under Kubakrisen (1917–1963).
  • Lyndon B. Johnson: USA:s president, eskalerade Vietnamkriget.
  • Richard Nixon: USA:s president, inledde avspänningspolitiken, besökte Kina.
  • Leonid Brezjnev: Sovjetledare under 1970-talet och tidigt 1980-tal (Brezjnevdoktrinen).
  • Ronald Reagan: USA:s president under 1980-talet, ökade militärutgifterna, kallade Sovjet "ondskans imperium".
  • Michail Gorbatjov: Sovjetledare vars reformer (glasnost, perestrojka) bidrog till Kalla krigets slut (1931–2022).
  • George H.W. Bush: USA:s president vid Kalla krigets slut.
  • Mao Zedong: Kinas kommunistiske ledare (1893–1976).
  • Fidel Castro: Kubas kommunistiske ledare (1926–2016).
  • Konrad Adenauer: Västtysklands förbundskansler.
  • Willy Brandt: Västtysk förbundskansler, känd för sin "Ostpolitik" (avspänning mot Öst).
  • Lech Wałęsa: Polsk fackföreningsledare (Solidaritet) och president.
  • Václav Havel: Tjeckoslovakisk dissident och president.

Viktiga Platser

  • USA och Sovjetunionen: De två supermakterna.
  • Europa: Delat av "järnridån".
  • Berlin (Tyskland): Delad stad, symbol för Kalla kriget (Berlinblockaden, Berlinmuren).
  • Kuba: Plats för Kubakrisen 1962.
  • Korea: Delat land, plats för Koreakriget.
  • Vietnam: Delat land, plats för Vietnamkriget.
  • Afghanistan: Plats för Sovjetunionens krig 1979–1989.
  • Östeuropa (Polen, Ungern, Tjeckoslovakien etc.): Sovjetiska satellitstater, platser för uppror (Ungern 1956, Pragvåren 1968).
  • Genève, Helsingfors, Reykjavik: Platser för toppmöten och nedrustningsförhandlingar.

Viktiga Byggnader/Konstruktioner/Begrepp

  • Berlinmuren (1961–1989): Symbol för Europas delning.
  • Kärnvapen (Atombomb, Vätebomb, Missiler): Centrala i kapprustningen.
  • Järnridån: Term myntad av Churchill för att beskriva delningen av Europa.
  • NATO (1949): Västlig militärallians.
  • Warszawapakten (1955): Östlig militärallians.
  • Trumandoktrinen (1947): USA:s policy att stödja länder hotade av kommunism.
  • Marshallplanen (1948): Amerikanskt ekonomiskt stödprogram för återuppbyggnaden av Europa.
  • Kapprustning (särskilt kärnvapenkapprustning): Militär uppbyggnad mellan blocken.
  • Terrorbalans (MAD): Ömsesidig avskräckning genom hot om kärnvapenförintelse.
  • Proxykrig: Konflikter där supermakterna stödde motsatta sidor.
  • Rymdkapplöpningen: Tävling mellan USA och Sovjet om rymdteknologi.
  • Kubakrisen (1962): Konfrontation kring sovjetiska missiler på Kuba.
  • Avspänning (Détente): Period av minskade spänningar, främst under 1970-talet.
  • Glasnost (Öppenhet) och Perestrojka (Omstrukturering): Gorbatjovs reformer i Sovjetunionen.
  • Solidaritet (Solidarność): Oberoende fackförening i Polen som utmanade kommunistregimen.

Historisk Betydelse och Påverkan

Kalla kriget dominerade världspolitiken under nästan ett halvt sekel och påverkade alla aspekter av samhället, från politik och ekonomi till kultur och vetenskap. Hotet om kärnvapenkrig skapade en ständig global oro. Kapprustningen slukade enorma resurser. Konflikten formade nationsgränser, politiska system och allianser över hela världen. Slutet på Kalla kriget innebar slutet på den bipolära världsordningen, Tysklands återförening, demokratisering i Östeuropa och upplösningen av Sovjetunionen. Det öppnade för nya globala mönster, men lämnade också efter sig olösta konflikter och nya utmaningar.

← Tillbaka till Sammanfattningar