Historia 7-9: Studiematerial

Utförlig Beskrivning

Finanskrisen 2008, även känd som den globala finanskrisen, var den mest allvarliga finansiella krisen sedan den stora depressionen på 1930-talet. Den hade sitt ursprung på den amerikanska bolånemarknaden men spred sig snabbt till det globala finansiella systemet och orsakade en djup internationell lågkonjunktur.

Krisens rötter låg i en överhettad amerikansk bostadsmarknad, driven av låga räntor och en utbredd utlåning till personer med låg kreditvärdighet, så kallade subprime-lån. Dessa riskfyllda lån paketerades ofta om till komplexa finansiella instrument (som Mortgage-Backed Securities, MBS, och Collateralized Debt Obligations, CDO) som såldes vidare till investerare över hela världen. Kreditvärderingsinstituten gav ofta dessa instrument höga betyg, vilket dolde de underliggande riskerna.

När de amerikanska bostadspriserna började falla under 2006-2007 fick allt fler låntagare svårt att betala sina lån. Detta ledde till en våg av konkurser och att värdet på de paketerade bolåneinstrumenten rasade. Förtroendet mellan bankerna försvann, och kreditmarknaderna frös till is – bankerna vågade inte längre låna ut pengar till varandra eftersom de inte visste vilka som satt på de osäkra tillgångarna.

Krisen eskalerade dramatiskt i september 2008 när den anrika amerikanska investmentbanken Lehman Brothers ansökte om konkurs. Detta skickade chockvågor genom det globala finansiella systemet. Flera andra stora finansinstitut, som försäkringsjätten AIG och bankerna Bear Stearns och Washington Mutual, var också nära kollaps och fick räddas genom statliga ingripanden eller uppköp.

Krisen spred sig snabbt till realekonomin globalt. Börserna rasade, företag fick svårt att finansiera sin verksamhet, investeringar minskade och arbetslösheten steg kraftigt i många länder. Regeringar och centralbanker världen över tvingades till massiva räddningsaktioner för att stabilisera banksystemet och stimulera ekonomin genom sänkta räntor och finanspolitiska paket (t.ex. TARP-programmet i USA).

Även om den akuta krisen klingade av under 2009, blev de långsiktiga konsekvenserna betydande. Krisen ledde till ökad statsskuld i många länder, skärpt reglering av finanssektorn (t.ex. Dodd-Frank Act i USA, Basel III-reglerna internationellt), ökad ekonomisk ojämlikhet och ett minskat förtroende för finansiella institutioner och politiska eliter. Den bidrog också till den efterföljande statsskuldkrisen i euroområdet (eurokrisen) från 2010.

Viktiga Personer

• Ben Bernanke: Ordförande för USA:s centralbank (Federal Reserve) under krisen.
• Henry Paulson: USA:s finansminister under krisen.
• Timothy Geithner: Chef för Federal Reserve Bank of New York, senare USA:s finansminister.
• George W. Bush: USA:s president när krisen bröt ut.
• Barack Obama: USA:s president som hanterade efterdyningarna av krisen.
• Richard Fuld: VD för Lehman Brothers vid tiden för konkursen.
• Jean-Claude Trichet: Ordförande för Europeiska Centralbanken (ECB).

Viktiga Platser

• USA: Krisens epicentrum (bolånemarknaden, finansinstitut).
• Wall Street (New York): Centrum för den amerikanska finansindustrin.
• Washington D.C.: Plats för politiska beslut (Finansdepartementet, Federal Reserve, Vita Huset, Kongressen).
• London (City): Viktigt globalt finanscentrum som påverkades starkt.
• Island: Land vars banksystem kollapsade helt under krisen.
• Europa (särskilt euroområdet): Drabbades hårt av krisen och den efterföljande eurokrisen.

Viktiga Byggnader/Institutioner/Begrepp

• Lehman Brothers (huvudkontor): Symbol för krisens omfattning.
• Federal Reserve (USA:s centralbank): Central aktör i krishanteringen.
• USA:s finansdepartement (Treasury): Annan central aktör.
• Internationella valutafonden (IMF): Involverad i räddningspaket för drabbade länder.
• Europeiska Centralbanken (ECB): Centralbank för euroområdet.
• Subprime-lån: Bolån till låntagare med låg kreditvärdighet.
• Mortgage-Backed Securities (MBS): Värdepapper baserade på sammanslagna bolån.
• Collateralized Debt Obligations (CDO): Komplexa värdepapper baserade på olika typer av skulder, inklusive MBS.
• Kreditvärderingsinstitut (t.ex. Moody's, Standard & Poor's, Fitch): Kritiserades för att ha gett för höga betyg till riskfyllda instrument.
• Kreditkris (Credit Crunch): Situation där det blir svårt och dyrt att låna pengar.
• Systemrisk: Risken att problem i en del av det finansiella systemet sprider sig och hotar hela systemet.
• Too Big to Fail: Begrepp för finansinstitut som anses så stora och sammanlänkade att deras konkurs skulle få oacceptabla konsekvenser för ekonomin.
• TARP (Troubled Asset Relief Program): Amerikanskt statligt program för att köpa upp osäkra tillgångar och stabilisera banker.
• Quantitative Easing (QE): Penningpolitisk åtgärd där centralbanken köper tillgångar för att öka penningmängden och sänka räntor.

Historisk Betydelse och Påverkan

Finanskrisen 2008 avslöjade stora sårbarheter i det globala finansiella systemet och ledde till den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Den orsakade enorma ekonomiska förluster, ökad arbetslöshet och social oro i många länder. Som svar infördes nya och strängare regleringar för finanssektorn för att minska risken för framtida kriser. Krisen bidrog också till ett ökat politiskt missnöje, ifrågasättande av globaliseringen och framväxten av populistiska rörelser i vissa länder. Den påverkade även maktbalansen i världsekonomin och accelererade diskussionen om behovet av global ekonomisk samordning.

← Tillbaka till Sammanfattningar