Historia 7-9: Studiematerial

Utförlig Beskrivning

Avkolonisering är processen där kolonier blir självständiga från sina kolonialmakter. Även om processen pågått tidigare, accelererade den dramatiskt efter andra världskriget och ledde till att de stora europeiska kolonialimperierna (främst brittiska, franska, nederländska, belgiska och portugisiska) upplöstes under loppet av några decennier.

Flera faktorer bidrog till denna utveckling. Andra världskriget hade försvagat de europeiska stormakterna militärt och ekonomiskt, och deras prestige hade minskat. Kriget hade också väckt nationalistiska känslor och krav på självbestämmande i många kolonier, där lokalbefolkningen ofta hade deltagit i krigsinsatsen med löften om ökat självstyre. Ideologier som nationalism och marxism spreds och inspirerade självständighetsrörelser.

De två nya supermakterna, USA och Sovjetunionen, var båda (åtminstone retoriskt) motståndare till den gamla europeiska kolonialismen, även om de ofta försökte utöka sitt eget inflytande i de nya staterna under Kalla kriget. FN:s stadga innehöll principer om folkens självbestämmanderätt, vilket gav legitimitet åt självständighetskraven.

Avkoloniseringsprocessen varierade kraftigt mellan olika regioner och kolonier. I vissa fall skedde övergången relativt fredligt genom förhandlingar, som i Indien och Pakistan (från Storbritannien 1947, även om delningen ledde till våldsamheter) och många brittiska kolonier i Afrika (t.ex. Ghana 1957, Nigeria 1960). I andra fall ledde självständighetskampen till blodiga krig, som i Franska Indokina (Vietnam, Laos, Kambodja), Algeriet (mot Frankrike 1954–1962), Kenya (Mau Mau-upproret mot Storbritannien), och de portugisiska kolonierna Angola och Moçambique.

Avkoloniseringen förändrade världskartan radikalt och ledde till att dussintals nya stater uppstod, främst i Asien och Afrika. Dessa nya stater ställdes inför stora utmaningar: att bygga nationell enhet (ofta inom godtyckligt dragna koloniala gränser som splittrade eller sammanförde olika etniska grupper), etablera stabila politiska system, utveckla sina ekonomier (som ofta var utformade för att tjäna kolonialmaktens intressen) och hantera arvet från kolonialtiden.

Många nya stater försökte föra en alliansfri politik under Kalla kriget (t.ex. genom Bandungkonferensen 1955 och Alliansfria rörelsen), men blev ändå ofta brickor i spelet mellan supermakterna. Arvet från kolonialismen, inklusive ekonomiskt beroende (neokolonialism), politisk instabilitet och etniska konflikter, fortsätter att påverka många före detta kolonier än idag.

Viktiga Personer

• Mahatma Gandhi: Ledare för Indiens fredliga självständighetskamp (1869–1948).
• Jawaharlal Nehru: Indiens förste premiärminister (1889–1964).
• Muhammad Ali Jinnah: Pakistans grundare (1876–1948).
• Ho Chi Minh: Vietnamesisk kommunistledare, ledde kampen mot Frankrike och USA (1890–1969).
• Kwame Nkrumah: Ghanas förste president, panafrikanistisk ledare (1909–1972).
• Jomo Kenyatta: Kenyas förste president (ca 1897–1978).
• Patrice Lumumba: Kongos förste premiärminister, mördades 1961 (1925–1961).
• Ahmed Ben Bella: Algeriets förste president efter självständighetskriget (1916–2012).
• Léopold Sédar Senghor: Senegals förste president, poet och förespråkare för négritude-rörelsen (1906–2001).
• Sukarno: Indonesiens förste president (1901–1970).
• Gamal Abdel Nasser: Egyptens president, nationaliserade Suezkanalen (1918–1970).

Viktiga Platser/Regioner

• Indien och Pakistan: Självständiga 1947 efter delning av Brittiska Indien.
• Indonesien: Självständigt från Nederländerna 1949 efter krig.
• Ghana: Första brittiska kolonin i subsahariska Afrika att bli självständig 1957.
• Franska Indokina (Vietnam, Laos, Kambodja): Självständiga efter krig mot Frankrike 1954.
• Algeriet: Självständigt från Frankrike 1962 efter ett blodigt krig.
• Kongo (Demokratiska republiken Kongo): Självständigt från Belgien 1960, följt av kris och konflikt.
• Kenya: Självständigt från Storbritannien 1963 efter Mau Mau-upproret.
• Angola och Moçambique: Självständiga från Portugal 1975 efter långvariga krig.
• Bandung (Indonesien): Plats för konferensen 1955 som lade grunden för Alliansfria rörelsen.

Viktiga Byggnader/Symboler/Begrepp

• Nya nationsflaggor och nationalsånger: Symboler för självständighet.
• Självständighetsmonument: Resta i många nya huvudstäder.
• FN:s generalförsamling: Plattform där nya stater kunde göra sina röster hörda.
• Bandungkonferensen (1955): Symbol för afro-asiatisk solidaritet och alliansfrihet.
• Alliansfria rörelsen (NAM): Organisation för stater som inte ville ansluta sig till något av Kalla krigets block.
• Nationalism: Drivkraften bakom självständighetsrörelserna.
• Självbestämmanderätt: Principen att folk har rätt att bestämma över sitt eget öde.
• Panafrikanism: Rörelse för afrikansk enhet och solidaritet.
• Négritude: Kulturell och politisk rörelse som betonade värdet av afrikansk kultur.
• Neokolonialism: Term för fortsatt ekonomiskt och politiskt beroende av f.d. kolonialmakter eller andra stormakter efter formell självständighet.

Historisk Betydelse och Påverkan

Avkoloniseringen var en av de mest omvälvande globala processerna under 1900-talet. Den ledde till slutet för de europeiska kolonialimperierna och skapade den moderna världsordningen med ett stort antal självständiga stater. Processen var ofta smärtsam och lämnade efter sig komplexa utmaningar som många länder i det globala syd fortfarande brottas med. Den förändrade maktbalansen i världen och påverkade utvecklingen av internationella relationer, global ekonomi och kulturella identiteter.

← Tillbaka till Sammanfattningar